Det skulle bli ett mycket enkelt jobb. Filma en intervju med PostNord för Spacewell är ju inget problem… Efter de första samtalen är det klart. Byggnaden i Stockholm och PostNord-byggnaden i Köpenhamn skulle också filmas.
Vi tänkte, vackra utomhusbilder med drönaren kommer verkligen se bra ut, inga problem, förrän vi insåg att drönar inspelningarna i Stockholm inte kunde göras så enkla eftersom huvudbyggnaden för den svenska säkerhetspolisen Säpo, som är ett skyddat objekt och inte kan filmas, ligger alldeles intill PostNord-huset. Men det var inte allt: i närheten av Post Nord-byggnaden i Stockholm, finns det ytterligare en helikopterstation och MSB, den svenska civilförsvarsmyndigheten, vars byggnad inte heller får filmas. Ett annat hinder var Flygplats Bromma mitt i Stockholm. Den ligger mindre än 5 km från filmplatsen och där behöver man ett flygtillstånd om man vill filma med drönare.
Föregående
Nästa
Så jag tog upp telefonen och ringde först till Säpo. Jag berättade om mitt uppdrag och blev ombedd att skicka ett mail, identifiera mig och sedan vänta på ett samtal från Säpo. Vi, företaget och jag tror att hela vår personliga bakgrund skulle kontrolleras innan det mystiska samtalet skulle komma. När samtalet kom rapporterade om projektet för Spacewell att filma PostNords kontorsbyggnad och de sa bara att det skulle vara OK så länge Säpo-byggnaden inte förekommer i filmen. Jag fick sedan ett lösenord som jag borde ha redo för identifiering på plats.
Det går ganska bra nu, tänkte jag. Så, jag ringde flygkontrollen på Bromma flygplats. Jag behövde ett flygtillstånd eftersom flygplatsen ligger under den 5 km-gränsen som Svensk lag föreskriver, men jag fick omedelbart veta att detta inte skulle fungera eftersom de inte längre utfärdar tillstånd. Och nu då? Efter ett kort fram och tillbaka, frågade jag om flygplatsen alltid är öppen och om man skulle kunna flyga utanför flygplatsens öppettider. Därefter sade flygkontrollen ja, förstås, utanför flygtiderna är det möjligt att det inte finns någon fara. Nu måste jag bara ta reda på vilka öppettider som gäller på flygplatsen. Vi kom till det faktum att på söndagar öppnar flygfältet kl 11:45, dvs att jag skulle ha tid att filma där från klockan 8:30 till 11:45, eftersom innan kl 8 är det alldeles för mörkt i november/december månader. De andra dagarna var uteslutet att filma eftersom flygfältet öppnade tidigt på morgonen och stängde sent på kvällen – det var inte möjligt att filma.
Nu behövde vi bara godkännande från helikopterstationen och MSB, Sveriges myndighet för civilskydd att vi fick filma i närområdet. Sedan kunde vi äntligen börja. Vi planerade att åka till PostNord-byggnaden i Solna i norra Stockholm kommande söndag och ta flygbilderna för Spacewell och PostNord där. När vi anlände fanns det dock en enorm buss med omisskännlig reklam för bussföretaget framför PostNords byggnad, så att filma med drönaren var helt omöjligt. Vi åkte hem utan att ha filmat något av värde.
Föregående
Nästa
Vi fick göra om allt en gång till från början. Precis som innan, ringa till underrättelsetjänsts kommandocentral, ringa alla myndigheter, ringa flygkontroll på Bromma och så vidare för att få tillstånd till nästkommande söndag. Och såklart ringde vi även bussföretaget och bad dem att parkera bussen någon annanstans denna söndag.
Nu hade tiden äntligen kommit. Kring klockan 8.00 nästkommande söndag anlände vi till Solna och började förbereda drönaren. Vi gjorde några korta testflygningar för att ta reda på de rätta vinklarna så att de oönskade föremålen från Säpo och MSB inte visas på filmen. Plötsligt märkte jag att en lite överviktig men sportigt klädd man joggade ”påfallande” i vår närhet – mitt i vintern? Först genom parken, sedan på de omgivande cykelvägarna och trottoarerna och sedan direkt runt PostNord-byggnaden. Lite märkligt, tänkte jag. Efter cirka 45 minuter försvann mannen och några minuter senare dök han plötsligt upp direkt bakom oss. Han presenterade sig inte och bad oss om identitetshandlingar. Först frågade jag honom vem han var? Jag lade till ”Sherlock Holmes, kanske?” Han började le och svarade: ”Ja, lite grann. Jag heter XXX YYY jag jobbar för Säpo – kan du identifiera dig själv och ge mig ett lösenord?” frågade han. ”Inga problem”, svarade jag – gav honom lösenordet, var på han tackade oss och önskade oss lycka till. Med korta steg försvann han strax därefter in parken bredvid byggnaden. Nu kunde vi äntligen flyga drönaren i fred och ostört i olika vinklar runt PostNord-byggnaden och ta underbara bilder.
Föregående
Nästa
Några dagar senare var det dags att ta itu med fas två. Vi var tvungna att flyga med en stor del av vår utrustning till Köpenhamn för att filma en intervju och några interiörbilder av PostNord’s huvudbyggnad i Köpenhamn. Naturligtvis ville vi inte att vår värdefulla kamerautrustning skulle försvinna i flygplatsens bagagehantering. Så vi bestämde oss för att packa allt i handbagaget. Vi packade i stora resväskor och efter lite fram och tillbaka, fick vi ta fyra stycken handbagage och två ryggsäckar +2 kameraväskor som handbagage med på planet. Tack än en gång till den vänliga personalen på Norwegian Airlines som gjorde det möjligt.
Inspelningarna i Köpenhamn var relativt enkla så på kvällen kunde vi njuta av den underbara julmarknaden i centrala Köpenhamn. Nästa morgon åkte vi tillbaka till Stockholm och direkt till studion för att se det inspelade materialet. Du kan se slutprodukten i videon här nedan.
